everydayisamiracel

Direktlänk till inlägg 9 juli 2019

Years ago

Av bianca jögimar - 9 juli 2019 00:20

Godkväll.

Var länge sen det uppdaterades, 2017 va senast om jag minns rätt.

Livet har ändrats med korta ord. Åt det bättre hållet.
Jag har haft mina upp och ned gångar under årens gång. Jag har fallit men alltid tagit mig upp. Jag har kämpat genom blod och tårar och trott att livet har inget gott att ge mig.

Juni 2018 separera jag efter om och men från de mest destruntiva förhållandet jag haft.
Han var speciell, han är speciell.
Idag har vi en bra kontakt och att han kommot så långt i dagsläget gör mig stolt.
Han har gjort mog stark, på ett sätt man egentligen inte ska behöva uppleva. Men det förde bra erfarenhet.

Trodde aldrig att ja skulle bli kär igen.
Men när man minst anar det, så sker det.
Så nu ska ja berätta hur ja möte min kärlek.

Den 22 December 2018.
Jag låg och sov efter en kväll hos en vänn med lite alkohol. Var fortfarande onykter när jag vaknar av att dörrklockan tjuter för fullt.
Slänger på mig morgonrocken i all hast och valsar ut i hallen där jag öppnar ytterdörren.
Där står mina vänner, 06:14 på morgonen och frågar om de får komma in.
Onykter som jag är släpper jag in dom. Med sig har de två kompisar. Adam & Martin.
Vi sätter oss i soffan och jag försöker nyktra till lite medans jag snubblar runt i lägenheten.
Springer in i sovrummet och slänger på mig lite kläder för att sedan snubbla ut i vardagsrummet där gänget sitter och pratar i mun på varandra.
Presnterar mig för de nya grabbarna och fångar min uppmärksamhet på en av de speciellt. Men han hade redan sällskap hit så jag drog mig undan lite. Efter en stund så hälls det upp groggar. Hade inte ens vart vaken en halvtimme innan man svepte första groggen och dagen starta med musik och härligg folk.

Efter dagens gång så åkte vi till min syster och sen dess har en av grabbarna vart vid min sida i vått och torrt.

En av dom blev min bästa vänn, en jag fick förtroende för och en jag öppnat upp mig helthjärtat för. En som sedan skulle öppna mitt hjärta på ett helt annat plan.

Efter några dagar så vart jag omvänd. Jag ville inte ha närhet, jag fräste åt allt han gjorde.
Men samtidigt kunde jag inte låta han vara.
Jag portade han från sovrummet. Han fick varken kramar, pussar eller ens en kyss.
Men ändå kom han varje lediga stund, för att vara med mig.

Jag lät honom komma mig nära och lära känna mig. Vi va på samma nivå i tankar och vi förstod varandra lite läskigt bra. Än idag.

5 månader senare så beslutar vi med att gå ut offentligt att vi är ett par. Jag hade svårt att veta hur de skulle kännas att vara kär. Men han berättade i punkter med sån tålamod. Det var då jag förstod hur de kändes att vara lycklig, att må bra.

Han har sett mig förbannad, skrika, slå min hand gul och blå i panik.
Han har sett mig lycklig, onykter, i mitt rätta form och han har lyckats forma om mig från den trasiga jag, till den glada och lyckliga jag idag.
En kille jag vågar allt för, att dansa onykter, klättra i berg och köra bil till att sitta i en lastbil jag är så rädd för.

Han får mig att göra framsteg, att få mig själv stolt över mina egna handlingar. Att få växa upp till en bra och god person, som jag en gång varit.
Han accepterar mina brister och han stöttar mig. Och jag är så otrolig tacksam för denna kille i mitt liv.
Och, mina barn älskar han.
Det är nog det viktigaste!

Dessa år har varit lärorika.
Jag behövde tappa mig själv för att kunna formas om igen, att kunna hitta min egna identitet bland all kaos mitt liv har orsakat.
Livdt är inte perfekt, men inte långt ifrån.
Men tack vare mitt hjärta och hans otroliga otålamod så är jag här idag.

Jag älskar dig Martin Axelsson.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av bianca jögimar - 2 oktober 2019 14:36


Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 16:06

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 11:25

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 17:44


Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 11:14

[Bild]

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se