everydayisamiracel

Alla inlägg under juni 2016

Av bianca jögimar - 28 juni 2016 08:53

Igår så åkte jag,Sara, Jesper och kicka in till Linköping för de va rättegång för Fredrik.
De va spännande och se hur gärninsgmannen försökte lirka sig ur..
Men liite erkände han iallafall.

Idag ska ja träffa barnen.
Ser emot de massor!
De va 12 dagar sen vi sågs sist.

Av bianca jögimar - 24 juni 2016 11:22

För drygt 1vecka sen va jag in te på arbetsförmedlingens hemsida och glodde. Gjort en ansökan och 2 dagar senare fick jag samtal att de ville ha in mig på intervju. 2 dagar senare kl 11 va jag på intervjun och 1.5 timme senare fick jag email att jag fick jobbet.
De är sjukt o svårt o förstå.
Jag, men ingen erfarenhet eller utbildning. Men de blir perfekt över sommaren.

Den 28 ska jag få träffa barnen igen.
Försöker klura ut vart man kan vara men lite svårt då man inte vet väder.

Den 29 börjar min första intro dag.
Sen löper de på bra.

Idag är de midsommar. Som vanligt är de tråkigt väder.
Får väll se vad dagen har att erbjuda.

Men glad midsommar på er alla! ?

Av bianca jögimar - 19 juni 2016 00:40

Det är hemskt att leva med ångest.
Att vakna med de o sen övertala sig själv till o ta medicinen är fan sjukt.

Senaste dagarna har ångesten växt i raketfart. Äckligt fort.
Vart helt förlamad i kroppen o ingenting händer.

Imorgon så fårman åka ut till mamma.
Där träffar man resten av familjen o de skabli så skönt.

Men nu, ska ja försöka sova.

Av bianca jögimar - 17 juni 2016 22:50

Idag va de fotboll igen.
Och nu va de tredje (3) gången jag hade rätt vem somskulle vinna.
Ska börja odsa haha.

Vart en dag hos lillasyster.
Blev bjuden på tacos o en trevlig dag/kväll.

Nu är ja hemma o har städat o nu är de dags o säga godnatt!

Av bianca jögimar - 16 juni 2016 14:57

Pratade nyss med advokaten.

Socialen har satt umgängesbegränsning och ansökt om kontaktperson till varje umgänge.
De hade även sags att ja behöver hjälp med min vardag och att betala räkningar.
De ända ja behövs hjälp med är att komma ikapp med elräkningen sen är de inga problem!!
De har inte ens nämnt om ja behöver boendestöd o påstår att ja inte vill ta emot hjälp.

De påstår att ja inte kan göra välling åt mollie. Men hur kommer de sig att hon har en jätte fin viktkurva hos BVC? Att ja inte kan skydda barnen från trappor eller andra faror.
Men mina barn är duktiga på o gå upp och ner från trappor.
Allt man behöver göra är att finnas till hands men inte behöver ja stå bredvid o hålla dom i handen.
Att ja inte har koll på dom.
På sisa umgänget va vi i stadsparken o de var massvis med barn.
Mollie skrek som en tok o ja försökte få henne lugn.
När ja tittar upp såg ja inte Mason direkt o frågade då en gammal kompis vart han va, men då såg ja honom direkt.
De händer ALLA någon gång att man inte ser sitt barn direkt när man tittar upp o letar efter dom.
Ska alla bli av med sina barn för det?

Trött på det här.
Ja kämpar så ja inte orkar med något annat om dagarna.
Kämpar för o ens kunna äta eller skratta o träffa familj o vänner.
ja vill bara gräva en grav.
Men samtidigt vet ja att mina barn behöver mig. Även fast de inte förstår situationen nu.
Ja vet att de behöver mig lika mycket som ja behöver dom.
De är skälet till att jaglever o kämpar ända in i glöden.
Dom är mitt allt.
ALLT.

så är de någon som vill påpeka något ja är dålig på så skriv!!!
Ni kan va anonyma.

För om ja är en sån dålig mamma, HJÄLP MIG O BLI BÄTTRE!

Av bianca jögimar - 11 juni 2016 13:30

Idag är de första gången på år som ja ska övernatta hos Nicole.
Ska bli roligt o skönt att komma iväg. Dessutom bjuds de på tacos o sen att bära hänga.

Av bianca jögimar - 9 juni 2016 21:32

Kvällen den 7juni fick jag nog.
Kom hem efter en heldag ute.
Fick ingen uppmärksamhet av f.
Vart ledsen o kände att nu är det nog.
Ja vill ha uppmärksamhet, närhet o tid.
Klockan 12 på natten kicka jag ut honom. Från o med då så gjorde jag slut.
De känns otroligt konstigt att komma hem o veta att ja är ensam.
Ingen somkommer hem o har sig.
Kommer ta ett tag innan ja kommit över de här.
Men är inte arg på honom.
Bara besviken o ledsen att de vart så här. Men de blir nog bättre i längden.

Av bianca jögimar - 5 juni 2016 19:44

Imorgon, den 6 juni klockan 16.00 är det 1 månad sen socialen och polisen kom in på gården.
1 månad sen jag släppte mina barn till myndigheten.
Jag ville bara slå ihjäl dom.
Men samtidigt förneka ja för mig själv att detta inte är sant.
Tänkte för mig själv.
Måste de ha poliser med uniform med sig, mitt på gården. Mitt på ljusa dagen.
Den dagen skulle mimmie ha kommit. Men de gjorde hon aldrig.
Istället försvann mina andra barn.

Varje gång jag blundar ögonen så ser jag allt om och om igen.
Känner smärtan mer och mer för varje dag.
Medicinen jag har fått hjälper inte.
Men bara o stå ut.
Har flertalet gånger tänkt o ta livet.
Antingen överdosera rejält eller hänga mig själv.
Men för varje dag blir ja mer övertygad om att de andra alternativet är mer lockande.
Har redan överdoserat 1 gång innan.
De sluta med psyket 2 veckor.

Ja mår ständigt illa.
Ont i bröstet varje dag av sån ångest.
Blivit känslig för allt för ja är så nedbruten.
Vet inte vartja ska vända mig när ja mår som sämst utan o få skit av någon.

Ingen kan förstå min smärta.
Som ja har kämpat mot socialen i flera år. O att de fick igenom ett lvu gör mig så arg.
Men oavsett hur mycket ja vill ge upp så gör ja inte det.
Oavsett hur mycket ja behöver en paus från allt så går de inte.
Detta är verkligheten och dom har vunnit över mig.

Men jag vet.
Jag vet att ja är en bra mamma somälskar sina barn mer än någonting.
MINA barn.
Ingen annans. Det är MINA barn o kommer ALLTID vara det.

Skapa flashcards