everydayisamiracel

Alla inlägg under maj 2016

Av bianca jögimar - 28 maj 2016 12:36

Igår kväll vart må bjuden på en bärs och lite whiskey.
Ville inte blanda medicinen med alkohol så försökte sova utan. Vakna vid 5, snor trött i kroppen så tog medicinen iallafall o somna om till 10 tiden. Nu vill ja bara få en energi dricka men bara samla energi o dra o köpa.
Idag händer det ingenting.
Vad jag vet.
Städa lite o hitta något vettigt o göra för o fördriva tiden lite.

ANNONS
Av bianca jögimar - 27 maj 2016 19:08

Igår hade jag umgänge med mina älskade barn.
Åh de va så kul o få träffa o leka med dom.
Denna gång va vi i stadsparken och de vart massa gunga, hoppa, klättra och flyga. Idag känns de i kroppen då de är riktigt ovant o göra dessa saker.
Men de va en helt otroligt underbar eftermiddag! Nu längtar jag till nästa umgänge.

Idag har man inte gjort något.
Sovit halva dagen sen kom Nicole förbi en sväng o de va trevligt!
Nu ligger ja i sängen o tankar o ångest fyller min kropp.
Känns som denna medicin ja fått inte är något för mig. Skulle behöva en "påladdning" av den på kvällarna.
Men får se vad läkaren har o säga om det om några veckor. Tills dess får ja bita i de sura äpplet o göra de bästa för tillfället.

Men de är inte så lätt. Har tagit de här hårdare än ja trodde. Och livet känns meningslöst men varje sekund ja får se barnen betyder guld för mig.

ANNONS
Av bianca jögimar - 24 maj 2016 13:56

Okej.
Nu så berättar jag sanningen.
Min älskade prinsessa mimmie flyttade hem den 6 augusti 2015.
Allt va helt underbart tills vi märkte en beteende förändring och att hon inte mådde bra. Så den 22 Januari 2016 fick hon flytta tillbaka där hon bor än idag.
Under den här tiden bodde Mason och mollie hos mig.
Men den 6 Maj vändes mitt liv upp och ner.
Vi va ute på gården och lekte med moster o hennes pojkvän.
Plötsligt kommer både socialen och polisen in på gården.
De är där för o hämta mina barn.
Där o då försvann livsglädjen och mitt liv va helt värdelöst.
Fick packa lite saker till barnen sen gå till parkeringen och säga hejdå.
Helt sjukt.

Tack till vården som hjälpt mig ohjälper mig än idag att komma över de här traumat.
Tack till svärmor o alla på Fredriks sida. Tack till mamma o min syster o hennes pojkvänn.
Och tack till världens bästa kompis!

Men än ger jag inte upp.
Jag ska ha mina barn hemma igen.
Håller huvudet högt o hoppas på de bästa i kammarrätten.
För jag älskar mina barn och jag vet att de mår bra med mig o ja gör allt för dom.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se