everydayisamiracel

Alla inlägg under september 2017

Av bianca jögimar - 29 september 2017 12:47

Ett par dagar i helvetets klor och jag överlevde den grymmaste smärtan en människa kan uppleva. Typ.
Värre än att föda barn iallafall.

I tisdags så påbörja jag en resa tack vare mamma.
Kl 08 va jag hos tandläkaren för en totall undersökning för att fixa till allt i munnen.
Efter det så börja de värsta jag varit med om.
När jag kom hem så hade vi retat upp nerverna till max och inget dög. Hade så ont så ja bara grät o vred o vände mig.
Dagen efter började magen krampa i högsta hugg som biverkning av penicillinet.
Och då återstod det ännu en dag tills nästa tandläkarbesök.

Väl hos tandläkaren hade ja dån smärta i tand och mage att ja ville hem. Men hafe inte löst några problem.
Så vi öppna upp 3 tänder och när ja kom hem så sov jag i 26h.
26h sömn och tandvärken helt borta.
Så jääävla skönt o perfekt till helgen när de små kommer!!!

Nu ska ja njuta och städa upp lite.
Och tacka gud o mamma att jag klarade detta!

Av bianca jögimar - 18 september 2017 12:52

Sen ungefär 5/6 månader tillbaka så har min lymfkörtel bakom högra örat varit svullen. Ca 1,5cm större än andra örat.
Jag har ju inte tänkt mer på det förens någon vecka tillbaka.

Jag önskar ja tittade upp den direkt för nu så lider jag så trött är ja på smärta.

Jo, så nu är det så att min gomes högra sida har svullnat upp, spenan är växelvis normal för att sedan bli sten hård och dra sig sidled.
Har någonting innanför huden o det känns som en stor knöl, för när jaf sväljer så känner jag den jätte tydligt.
Spenan i gomen gör ju så att de känns konstant som jag har något där som inte vill försvinna. Och varje hång ja sväljer så börjar "knölen" att pulsera/krampa.
Innuti halsen är jag svullen. Riktigt ansträngande att andas och ibland så känns det i bröstet. Skakar jag på huvudet för fort så känns de som att få en bomb exploderad i halsen.
Utöver detta så kan halsen plötsligt bli jätte stel.
De krampar såpass att de känns som man drar åt huden så hårt de bara går.
Så man kan ju gissa hur jag mår...
Har gråtit sen i fredags då VC inte kunde ta emot mitt samtal.
Så tack för gnället.

Av bianca jögimar - 4 september 2017 03:59

Min stora dröm sen barnen försvann har varit att få söva dom, leka med dom, äta med dom och allt därtill som tillhör föräldrarollen.
Den 5e maj 2016 var den sista natten jag kollade till barnen när dom sov.
Sista natten där jag låg och lyssnade på deras snarkningar och små gnyr.
Sista natten där jag la mig med de största leendet en mamma kan ha.
Jag saknar det så in i bomben.
Saknar stunden där man hade sitt barn i famnen och sjöng. Samma visa varje kväll.
Samma vaggande och bäst av allt den närhet och trygghet vi kände till varandra.

Idag så är mitt liv som ett blankt A4.
Finns inget att berätta för mitt liv, min anledning till att jag va så stark har ryckts ifrån mig. Än idag har jag inte kommit över det.

Jag älskar alla mina barn mer än vad någon någonsin kan få fram i ord.

Men nu, över 1år sedan hände det något.
Jag fick 1h förlängt med mason och mollie.
Den timmen gjorde allt.
De fyllde verkligen mitt tomrum.
Känslorna är så starka så de vill bara explodera ut så ja kan få skrika ut mina känslor till alla.

Barnen va så trötta idag efter allt vi gjorde.
Så efter maten så fick jag läsa en bok till mason.
Bara han och jag i sängen, precis som förr.
Där läste jag med mitt hjärta bredvid.
Han tvinga sig själv att vara vaken tills boken va slut.
Då jag precis som förr la mig på sidan och la mig så nära jag bara kunde och handen på hans varma mage.

Jag kände hur han slappnade av och hörde på hans andning att han somna.
Jag kände där och då hur tårarna bara ville bubbla upp. Det har tagit allt för lång tid innan denna lilla möjlighet dök upp.
En sak som alla tar förgivet med sina barn men som jag desperat önskar ska få hända hos mig.

Det här ögonblicket har sån enorm betydelse för mig så nu när ja skriver så rinner det tårar som aldrig förr.
Fråga mig vad kärlek är, så är kärlek det man har till sina barn och närheten,tryggheten och allt därtill. Detta är kärlek.
I en enorm obeskrivlig skala.

Jag önskar innerliggen att jag kan få en natt där jag får söva mina barn, lyssna och titta till dom på natten och främst, få vakna upp av deras kärlek och närhet.
Få ge dom frukost och mysa.
Precis som en mamma ska få.

Skapa flashcards