Som de står, i längen kan de bli skit.
Om precis vad som hellst.
Men nu är de mina matvanor.

För några månader sen kunde ja äta portioner som 2vuxna män.
Inte direkt hälsosamt men kroppen mådde bra då.
Men med tiden så har de gått från att äta 4gånger om dagen till max 2, om ens det ibland.

Jag är en sån där människa som drar ut på de när de kommer till mig själv.
Är jag ensam så kan ja skita i att äta på flera dagar och tar mig nått glas filmjölk istället.
Nu så har de blivit så att ja är hungrig men ja kommer inte till skott att faktist laga mat.
Det är jobbigt, blir massa disk och sen är de tråkigt att äta själv.
Kommer bara med nya ursäkter hela tiden.
Jag går varken ner eller upp i vikt.
Ja ser likadan ut kroppsmässigt.
Men magen är knas, ja går konstant på toa utan resultat och ja blir uppblåst.

Jag måste få hjälp av vården så jag slipper min ångest och så ja slipper falla ner i ätstörningsträsket.
För tankar finns att när ja ätit något, att antingen ta laxerande eller kräkas.
Än så länge är ja tacksam ja kan kontrollera mig.
Men i längden, då kommer det ta över.

Idag är ja osäker om de blir någon mat.
Men imorgon, då är de garanterat att få i sig lite då jag har barnen o då måste man va en bra förebild o äta med dom.
För jag tänker inte visa att ja mår dåligt för dom. De har redan tillräckligt mycket i huvudet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

[Bild]