Låg o grät halva natten med en stor ångestklump som vägra att försvinna.
Men tog mig ändå upp i tid och kom iväg i tid.
Men, så fort ja satte foten utanför min dörr kom den riktiga ångesten.
Fick andas igenom den för att inte få panik.
Vill inte göra mig besviken utan att försöka klara det.
Väl på plats börja jag få ont.
Både i bröstkorgen och bak.
Tårar ville tränga sig ut allt med tiden och jag blev mer och mer deprimerad.
Jag klarar det inte!!
Sen 2veckor tillbaka har jag dragit mig undan för att träffa folk. Ännu värre nu när ja va tvungen att gå på praktik.
Och detta va bland de 3 värsta känslorna jag varit med om.
Hon jag gick med tog mig inte seriöst när ja sa att detta är för tufft för mitt psyke.
Men hon skyllde på att de va mycket att ta in.
Men nej, de som va för mycket de va tidspressen, att möta människor med olika problematik och att vara positiv och att hålla masken.

Mycket nytt fick jag se idag, de är ja tacksam för. Men att inte bli tagen på allvar av varken dom eller mig själv förens allt brast va alldeles för mycket.
Påvägen hem kom allt, tårarna bara rann och ilska på mig själv kom på köpet.
Nej, praktik är inget för mig.
Jag sitter hellre hemma dessa dagar och läser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

[Bild]