Igår hade jag umgänge med mina älskade barn.
Åh de va så kul o få träffa o leka med dom.
Denna gång va vi i stadsparken och de vart massa gunga, hoppa, klättra och flyga. Idag känns de i kroppen då de är riktigt ovant o göra dessa saker.
Men de va en helt otroligt underbar eftermiddag! Nu längtar jag till nästa umgänge.

Idag har man inte gjort något.
Sovit halva dagen sen kom Nicole förbi en sväng o de va trevligt!
Nu ligger ja i sängen o tankar o ångest fyller min kropp.
Känns som denna medicin ja fått inte är något för mig. Skulle behöva en "påladdning" av den på kvällarna.
Men får se vad läkaren har o säga om det om några veckor. Tills dess får ja bita i de sura äpplet o göra de bästa för tillfället.

Men de är inte så lätt. Har tagit de här hårdare än ja trodde. Och livet känns meningslöst men varje sekund ja får se barnen betyder guld för mig.