Dottern flyttade hem den 6augusti.
Över 2 år va hon placerad.
Mot arbetad av socialen, familjehemmet och pappan.
Men den 10 april kom dommen från kammarrätten, då jag överklagade beslutet från tingsrätten.
Jag är helt kapabel att ta hand om henne och sonen.

Den 26 juni flyttade mason hem.
Han fick lvu den 27December.
Den känslan va oslagbar.
Trodde aldrig ja skulle få hem honom.

Den 6 augusti flyttade dottern hem.
Ännu häftigare upplevelse.
En chock som sitter i än idag, den 11 augustk.
Så som jag har kämpat.
Så många tårar ja fällt.
Tankar om att ge upp.
Allt va värt o kämpa för.
Nu är vi äntligen en familj igen.

Nu kämpar vi med att få in rutiner då hon är en trotsig snart 3åring.

Om 2 dagar fyller hon 3 år.
Herregud va åren speungit förbi.
3 år och redan stora syster åt en pojke och om 14veckor en liten flicka.

Nu söker vi nytt boende med fredrik.
Som har fått mig o kämpa.
Som får mig o kämpa när de är tufft än idag.
Otroligt tacksam till att han vill va bonuspappa, pappa till flickan i magen och att han vill va min.

Jag är så otroligt lycklig.
Och jag älskar livet mer än någonsin!