Somnade as sent, runt 04 tiden då de va grymt bra filmer på tvn.
Haha, oftast somnar ja runt 11-12 så de va faktist skönt o glo film när de är helt dött runt om kring mig.
Vakna iaf halv 10 av att solen lös så nu en morgoncigg och min populära energidricka sen får man se vad kroppen orkar och vill.

Idag har de varit en lugn dag.
Bara varit hemma nästan förutom en promenad när solen tittade fram i eftermiddags.
Snart är det dagen då ja får träffa en läkare och jag hoppas på rätt hjälp så jag kan komma upp på fötterna igen!

Psykisk ohälsa har blivit tabu.
Något som man skäms över.
Men varför? Jo, många som vänder det till något negativt.
Det är fel att må ständigt dåligt, ha självmordstankar, skadebeteende, ätstörningar mm.
Men bara för man lider av psykisk ohälsa betyder det inte att man är mindre värd som person. Man märker av hur folk försvinner ur sitt liv, man tar avstånd och man kan känna att man inte vill bli drabbad av den sjukdomen.

Hos mig har de både kommit och gått folk sen mitt liv gick rakt åt helvete.
Min ohälsa började för snart 1år sen och för var och varannan månad blir den värre.
Men jag är inte värd mindre för det.
Det ända jag kräver är att man ska va öppen sinnad och försöka ha förståelse.

Det är inte roligt att vara ständiht trött.
Ständigt ha något som kämpar emot.
Att komma upp ur sängen kan vara en kamp och att duscha kan vara en titt in i döden typ. Det tar emot så jävla mycket och ändå så är de ingen som vill fråga mig hur jag mår.
Det är lätt att se glad och positiv utåt.
Men i min ensamhet så är jag bara där.
Varken skrattar eller ler.
Kan ligga i soffan och bara glo upp i taket i flera timmar.

Att tänka på att klara skolan är helt omöjligt just nu.
Jag har orken men lusten finns inte.
För höga krav på mig själv samt jag är tädd att bränna ut mig själv.
Jobba, det är otroligt roligt.
Men helt omöjligt när ja knappt klarar av min vardag just nu.
De ända dagarna som funkar som jag mår bra det är då ja får träffa mina barn.
Min depression och ångest är som bortblåst. Som jag aldrig haft det.
Och så vill ja må varje dag!

För jag vet att min ohälsa har ett stort övertag på mig. Och jag kämpar med att få tillbaka den jag är.

Idag är det Masons födelsedag!!
Den 19april 2014 givk mitt vatten när jag låg u sängen. Jag trodde ja va kissnödig så jag knep igen men ändå rann det.
Klockan va 14.30 när ja va medceten att de va vattenavgång.
Klockan 17 ringde jag mamma och therese att de skulle komma då de skulle med oss in till förlossningen.

Det va en varm o solig dag, så vi satte oss på balkongen där ja åt cocktafrukter.
Klockan 19 ringde therese till förlossningen för lite rådfrågning och 20.40 va vi framme i linköping.
Mamma och radmus fick skjuts så de köpte med sig mat från donken.

Uppe på förlossningen så tog de ctg kurva o mitt under värkarna käka ja min hamburgare.
Barnmorskan kände efter o gav oss 2alternativ.
Åka hem igen eller ta en promenad runt sjukhusområdet. Så vi skulle ta en promenad.
Påväg ut ur förlossningsrummet så börja de riktiga värkarna. Fick andas igenom som bara tusan o ja va bara öpprn 3cm.
Vi gick ner till södra entrén kl 23 och kom in ca 23.45 och då va ja öppen 8cm.

Där låg jag med min smärta och väntade på epeduralen och den fick jag 01.40
Lyckades vila lite innan de tog hål på hinnan så all vatten gick och då va plötsligt klockan närmare 06.

06:15 fick jag en bebis uppslängd på bröstet. Men han va varken rosa eller skrek.
De tog ett tag innan de lyssnade på mig och de tog honom och sprang iväg då han vart blå.

06:30 kom de in igen och grabben va perfekt!
4310gram och 52cm lång.
En helt underbar pojke.

Grattis Mason Erik Jögimar på din födelsedag!!!

Ja som rubriken lyder!
De senaste veckorna har jag haft KONSTANT tandvärk.
Sen jag va liten har mina tänder bara blivit mer och mer förstörda när jag borstar dom.
Så jag har haft ett "uppehåll" och under dessa uppehåll har jag varken fått hål eller smärta.
För några veckor sen börja jag igen att borsta dom, vad händer?
Jo, efter 2dagar släpper min lagning jag gjorde hos tandläkaren akut då ja fick en chipsbit rakt in i tandköttet som blev infekterat. Så nu är de bara ett hål rakt ner till nerverna.

Så när jag äter ovh de blir ett slags vakumtryck så kommer skiten upp en bit och de gör så FÖRBANNAT ont.
De går inte o beskriva.
Och emellan måltiderna så ömmar de, det bultar och jag måste äta ipren som de vore godis, typ.

Måste ta värktabletterna under dagen men främst när jag ska sova och direkt när jag vaknar. Kan t.om vakna av att de gör så förbannat ont.
Har skulder så kan inte ta avbetalning hos tandläkaren för att rotfylla då de skulle kosta mig 6000kr!!!!
Har redan dragit ut 4tänder som blivit förstörda av tandborstningen så jag kan bara använda munskölj 3ggr/veckan för att de inte ska bli värre.

Tandläkarna skrattar ju bara åt mig.
De säger de händer så för jag inte sköter dom, men så är verkligen inte fallet.
Jag KAN inte för då går de bara sönder!!
Och jag ger de alltid en lång period av att testa och då ser jag hur tänderna får vita fläckar för att sen, SPRICKA o ge mig ett olidigt lidande.
Har testat all möjlig tandkräm och produkter. T.om barnkräm men inget är skonsamt. Så jag sitter här o lider för ingen tar mig seriöst och de gör mig så jävla ledsen.
Så munskölj och tandtråd och sånt de är sånt som funkar!

Nyss tog avärktabletter slut IGEN och jag kollade apotekets hemsida där de har webbpriaer och fraktfritt.
Så när pengarna kommer så blir det att beställa då de alltid är bra att ha när jag inte vågar äta om ja inte har.
Och tack mamma som hjälpte mig att ha råd med de jävlarna.

Nu ska jag trösta ner mig i soffan och invänta mina programm sen blir de nog sängen.

Är de någon som vet någon som haft liknande problem som mig så SKRIV.
jag behöver tips på hur ja kan behålla mina tänder utan att behöva dra ut dom då de är sån dryg kostnad att bara fixa EN tand!

Sen ja skulle på praktik har jag mer hållt mig inne, ensam.
Det känns skönare att bara få vara jag och tänka på mig, mina barn och djuren.
Inte haft något intresse av att träffa folk.
Vill inte träffa någon då ja måste ha ett pokerface.

Jag har satt små mål om dagarna.
Det första är att vakna och komma upp från sängen. Det är jobbigt och svårt men med de målet klarar jag de!

De andra målet är att ta en promenad minst 1gång om dagen! Spelar ingen roll om de är en runa runt parken eller om man tar en promenad runt hela råssnäs. Bara ja kommer ut och får ut alla tankar och känslor. Sen har jag återfunnit intresset att fotografera. Så de ska bli ett mål, att spara ihop till en schysst systemkamera då det får min ångest att försvinna och jag fylls av glädje.

De tredje målet är att ta hand om djuren och barnen när de kommer hit.
Det är inga problem alls.
De som är de jobbiga är efter umgänget.


Mitt störstamål i de långa loppet det är att bli frisk. Bli av med min depression, få utökad umgänge med barnen och att klara min utbildning!
På skolfronten är de tufft då måendet kämpar emot o vissa dagar är de omöjligt att finna ett hopp.


För 4veckor sen drygt hamna ja i en sån läskig situation. De sa bara pang och jag förlorade mig själv, i mig själv.
Och sen dess har mina vänner visat vem jag kan lita på. Och de får mig att orka med allt.


De senaste dagarna har jag tagit lugnt.
Tvinga mig iväg till mamma och äta o umgås trots ja va så otroligt trött.
Igår träffa jag Nicole en stund.
Men ännu en gång tog tröttheten över.

På lördag kommer min familj och barnen hit.
De ska firas då grabben fyller den 20e.
Har beställt tårta, tedan möblerat om så allt får plats och planerat vart ballonger och sånt ska finnas!
De kommer bli en super dag då jag älskar dessa tillfällen då ja har alla barnen tillsammans.

Bjuder på lite bilder från natur och barnen.

Låg o grät halva natten med en stor ångestklump som vägra att försvinna.
Men tog mig ändå upp i tid och kom iväg i tid.
Men, så fort ja satte foten utanför min dörr kom den riktiga ångesten.
Fick andas igenom den för att inte få panik.
Vill inte göra mig besviken utan att försöka klara det.
Väl på plats börja jag få ont.
Både i bröstkorgen och bak.
Tårar ville tränga sig ut allt med tiden och jag blev mer och mer deprimerad.
Jag klarar det inte!!
Sen 2veckor tillbaka har jag dragit mig undan för att träffa folk. Ännu värre nu när ja va tvungen att gå på praktik.
Och detta va bland de 3 värsta känslorna jag varit med om.
Hon jag gick med tog mig inte seriöst när ja sa att detta är för tufft för mitt psyke.
Men hon skyllde på att de va mycket att ta in.
Men nej, de som va för mycket de va tidspressen, att möta människor med olika problematik och att vara positiv och att hålla masken.

Mycket nytt fick jag se idag, de är ja tacksam för. Men att inte bli tagen på allvar av varken dom eller mig själv förens allt brast va alldeles för mycket.
Påvägen hem kom allt, tårarna bara rann och ilska på mig själv kom på köpet.
Nej, praktik är inget för mig.
Jag sitter hellre hemma dessa dagar och läser.

Idag va mollie här.
Super härligt humör och vädret likadant.
Häntnigen va riktigt påfrestande för mig då mason vart ledsen.
Han ropa efter mig och sen visa det sig att han ville med mig hem och börja få tårar.
De gör så förbannat ont i mig.
Igår sa han innan familjehemmet kom och hämta att han inte ville åka för att vara med mig.
Han börjar bli mer och mer upprörd för varje hämtning och lämningen är lite varierande men oftast vill han vara med mig...
Tufft när ja står handfallen och kan inte göra något åt det där och då förutom att uppmuntra att de inte är länge innan nästa gång.. fast det är ju en lögn bara det.

Iallafall, tog en promenad när hon kom och sen va vi ute i lekparken!
De va en riktig höjdare.
När vi kom in va de dags för lite käk och så fick hon lite fika.
Innan de va dags att åka igen så gick vi ut för en sista sväng i lekparken.

Nu är de tomt o tyst, känns på knas för fel..
Men nu ska man städa upp de hon dragit fram!