Jo, så atte.
Innan semestern börja för min psykolog och terapeut så ringde de o meddela att jag inte behöver komma till dom över sommaren och att de skickar ny tid till höst.
De senaste dagarna har ja bara kännt, jaha.. men måendet då?

Håret har börjat gå av bara ja tittar på de eller säger till att det är dags att borsta ur morgonrufset. Som om håret flyr...
Nagelbanden spricker o slutar inte.
Naglarna har blivit så tunna så de går av eller spricker konstant.
Maten då?
Jo vissa dagar har ja aptit.
Men sen kan de gå upp till 3-4 dagar utan riktig mat. Lever då på massa godis..
Har börjat få ont i lederna, främst min högra hand och höfterna. Så idag är de 2a dagen ja är liggandes för att ladda upp med krafter för 2 fulla dagar av bus med mina små trollisar.
Min deppression har blivit värre då jag inte ens vill gå ut för de finns folk som leker eller grejar. Får riktig ångest om saker planeras och ja har 0koll.
Hoppas på att denna marddröms tid i mitt liv ska ta slut.
Så man kan återgå till den glada, trevliga, sociala jag!

Menmen.
Som vanligt får man kämpa på själv.
Även fast vänner o familj finns.

Idag har de varit en sån äcklig seg dag.
Löjligt seg.
På detta så va mitt humör o tålamod på botten. Ville ingenting, verkligen ingenting.

Men de fick sig en vändning då fredrik fick mig på lite bättre humör och några smörgåsrån. Så vi tog oss en promenad till stan så ja kunde köpa tobak då allt är slut.

De ända jobbiga va att de va onödigt varmt med stekande sol.
Jag hatar värme.
Av solen så får ja solsting verkligen direkt så ja söker desperat efter skugga och sittplatser. Men idag va turen inte på min sida utan sol hela vägen och ett par stopp för mig så ja överlevde. Haha.

Nu är jag hemma igen men blir kanske o köpa lite frukter o sen dra till stranden o bara njuta då de blåser mer där!

Som ja skrev innan, idag va de dags för mollie mys! Idag fick fredrik vara med vid hämtningen och han fick då se hur mason reagerar när han inte får följa med.
Mason och mollie sov när de kom till parkeringen så f.hemspappan fick väcka mollie och då vakna mason till.
Så fort hans ögon fick syn på mig så lyste han upp som en sol. Han knäppte upp bältet och ville följa med oss.
F.hemspappan va snabb med att knäppa dit bältet igen o ja fick ännu en gång neka grabben att följa med. Och man såg verkligen besvikelsen och man märkte den då han inte ville säga något eller ens ge en slängpuss..

Iallafall, när mollie och vi sagt hejdå så gick vi förbi lekparken. Som vanligt vill hon gunga de första hon gör för att sen få fart på benen haha!
Blev en stund ute innan vi gick in för att äta lite mat och busa.
Efter en stund när maten va smällt så tog vi med oss lite leksaker ut som hon fick bestämma. Perfekt väder hade vi med så dagen vart helt perfekt!
Tog väll 1timme innan hon tröttna på att vara ute så då släpa vi in allt igen för o hitta på massa annat bus.

Dessa 3timmar hinner man knappt nånting på.. precis när barnen börjar bli trygga och vill göra massvis så måste man avbryta fint för att meddela det är dags att gå till bilen.
Så nästa gång ja får träffa mina barn så är det 6timmar och jag hoppas vi får massa kul o bus och massvis med mys.
Framför allt att klockan går sakta..

Nu när mollie åkte så sugs all energi ifrån mig. Det är leksaker spridda lite varsom och det är disk o gud vet vart sanden ligger utspridd från lekparken.
Föe imorgon kommer de inga barn och inte flera dagar efter det. Så de känns helt meningslöst och städa upp men samtidigt får ja sån ångest av att se deras leksaker med vetskapen att de dröjer 13dagar tills de kommer hem igen.

Så nu är jag nerslängd i soffan och det ända man kan höra det är klockan och mina hjärtslag. Så tyst är det och inte på ett skönt sätt..
Ända gången tysnad är skönt det är när man hör sina barn andas när de sover.

Men nu kommer de några bilder ifrån helgen.

Jo så här är det.
Natten bestod av massa ångest och när den väll la sig så börja armen/handen bråka.
Slog i handleden för 1vecka sen och jag grät så ja trodde de va brutet.
Dagen efter hade värken lagt sig så tänkte inte så mycket på de förutom att de gjorde ont vid beröring.
Idag, 1vecka senare är de fortfarande ett riktigt tydligt blåmärke och nu har ja fått stickningar i fingertopparna och kramper i handleden upp på undersidan av underarmen. Huden blev så öm så ja trodde de skulle spricka när ja rörde vid den..

Men nu är natten över och nu försöka koppla ifrån smärtan för mollie kommer strax!

Nu har det gått 14månader då ja fått träffa barnen varannanhelg.
Snart 5månader sen då det utökades med 1h.

Denna umgänge med de stora, de bara flög förbi. Mimmie hinner inte ens göra de hon vill utan att ja måste göra henne besviken med att umgänget är slut.

Men iallafall, denna gång hann vi cykla, vara i affären o kolla runt, mimmie hjälpte till o laga pannkakor och en massa spring på toa med mason som nu tränar på att bli blöjfri.
Han lyckades bajsa med och ja tror vi alla 3 blev överlyckliga haha!

Nästa gång har jag äran att ha dom 6h och då blir det hos mormor och med moster!
Så dom kommer bli tok nöjda!

Och ja, ja är vaken skit sent för jag har sån ångest o saknar mina barn.

Ja va ska man skriva?
Livet rullar på.
Trots medgångar och motgångar.
Försöker få mig själv att inse att de bara är att acceptera livet som det är just nu.

Det är tufft, de medger jag.
Men samtidigt försöker man ha en skaplig fasad utått så ingen ska tro jag söker uppmärksamhet.

Sen sista mötet med psykiatrin så fick jag lite att göra inför nästa möte.
Men jag har bara haft kraft och fokusera på en sak.
Jag kämpar dagligen med att få i mig 3 till 5 mål om dagen.
Oftast uppnår jag 2.
Men de är ett framsteg iallafall.

Satt mål på 10.000 steg om dagen.
4av 7 dagar lyckas jag.
Hänt de blivit betudligt fler steg och de är bara bonus!
Så hoppas detta räcker som framsteg för att få testa ett tyngdtäcke nästa vecka hos terapeuten. Hoppas,hoppas,hoppas!!!

Sover fruktansvärt oroligt.
Vaknar hela tiden.
Ibland av marddrömmar och ibland att jag brinner på insidan.
Vissa dagar har jag ingen energi alls.
Vissa dagar så har jag sån energi att jag orkar allt!!

Nästa månad så får jag sammanlagt 4 umgängen med utökning.
Så 12h varannanhelg.
Och de ska bli så otroligt härligt att få vara med mina barn en sån lång stund!!
Så nästa vecka ska ja planera in lite som ska göras på dessa umgängen och ska njuta förfuuullt! Aah, överlycklig!

2 dar i rad har de varit så varmt så ja velat gräva ner mig i en kall grav.
Jag avskyr värmen, överdriven värme.
Från att vara kyligt till att nästan gå.naken ute.

Nä inte direkt så men de känns så.

Igår va de en lugn skön dag.
Tillbringa den i solen och bara njöt.
Samma idag ungefär.

Idag va de kvavt. Kändes som ja skulle kväva mig själv när ja kom ut första gången.
Blev en promenad till stan och kika runt lite och efter de så drogs man med till pariseviken och bara njööööt.

Men slut på de roliga. Innan klockan blir för mycket så ska det städas upp och greja innan kroppen säger godnatt.
Så, nu ska de tvättas.
Tjingeling!

I söndags hade jag massa mys och bus med minsta dottra. Sån glädje spridare och världens härligaste bebis!
Eller ah, bebis är hon inte men i mina ögon förblir hon det då jag aldrig mer kommer föda ett barn.
Bara 2år kvar som jag får stå ut innan jag kan ansöka om att få sterilisera mig.
Anledning?
Jo, ja blir gravid av att bara se en schnopp.
Skrattretande men sant..
Så många aborter jag gjort samt så har jag 3 trollisar så orkar inte min kropp mer.
Tar psykiskt o vara rädd o bli gravid.

Iallafall, den här veckan hittills har varit heeemsk.
Haft sån förbannad mensvärk från helvetet.
Vaknat flera gånger under natten och bara vridit o vänt mig av smärta.
Har nog hunnit gråta, skrika och svära av det med.
Vågar inte ens gå ut om de skulle komma en våg av smärta som jag inte kan kontrollera.
Så mjukiskläder, värktabletter och sista godiset äts upp denna vecka.

Så, ni livmoder bärare som lider av endemetrios tycker jag hemskt synd om.