Nya tider, ovant och främmande.
På gott och ont.
Som ni kanske vet (iaf de flesta) så har jag och min familj levt med missär och våld.
Det har format oss till de individer vi är.
Vissa mår ok vissa mindre ok.

En av oss mår inte alls bra pga vår uppväxt. All misär och all våld har uppfostrat en människa som saknar båda fötterna på jorden.
En under bar människa som har sökt hjälp från barndomen men blivit frånstött.

Att växa upp med våld är inget jag önskar någon. En av oss har blivit riktigt utåt agerande, närmare en fara för samhället ibland. Men sånt sker när myndigheter inte tar en på allvar i ung ålder.
Jag däremot har haft ajälvskadebeteende.
Skadat mig själv fysiskt men också psykiskt.
Men jag är faschinerad hur lugn ja är som person.

På måndag är det en ny början.
Min älskade syster har äntligen fått plats på behandlingshem där hon ska få hjälp med sitt mående,tankar och handlingar.
Och jag är så stolt att hon kämpat på egen hand tillsammans med myndigheterna för att få denna plats.
Närmare 7h bort i landet med bil, minimal chans att ses pga ekonomi men ja kommer stötta i alla väder.
Så denna vecka ska ja tillbringa all min tid ja kan med henne o familjen.
Sen är det starten på något nytt.

Jag älskar dig syster! Keep on fighting!