everydayisamiracel

Direktlänk till inlägg 4 september 2017

Det äter mig innefrån.

Av bianca jögimar - 4 september 2017 03:59

Min stora dröm sen barnen försvann har varit att få söva dom, leka med dom, äta med dom och allt därtill som tillhör föräldrarollen.
Den 5e maj 2016 var den sista natten jag kollade till barnen när dom sov.
Sista natten där jag låg och lyssnade på deras snarkningar och små gnyr.
Sista natten där jag la mig med de största leendet en mamma kan ha.
Jag saknar det så in i bomben.
Saknar stunden där man hade sitt barn i famnen och sjöng. Samma visa varje kväll.
Samma vaggande och bäst av allt den närhet och trygghet vi kände till varandra.

Idag så är mitt liv som ett blankt A4.
Finns inget att berätta för mitt liv, min anledning till att jag va så stark har ryckts ifrån mig. Än idag har jag inte kommit över det.

Jag älskar alla mina barn mer än vad någon någonsin kan få fram i ord.

Men nu, över 1år sedan hände det något.
Jag fick 1h förlängt med mason och mollie.
Den timmen gjorde allt.
De fyllde verkligen mitt tomrum.
Känslorna är så starka så de vill bara explodera ut så ja kan få skrika ut mina känslor till alla.

Barnen va så trötta idag efter allt vi gjorde.
Så efter maten så fick jag läsa en bok till mason.
Bara han och jag i sängen, precis som förr.
Där läste jag med mitt hjärta bredvid.
Han tvinga sig själv att vara vaken tills boken va slut.
Då jag precis som förr la mig på sidan och la mig så nära jag bara kunde och handen på hans varma mage.

Jag kände hur han slappnade av och hörde på hans andning att han somna.
Jag kände där och då hur tårarna bara ville bubbla upp. Det har tagit allt för lång tid innan denna lilla möjlighet dök upp.
En sak som alla tar förgivet med sina barn men som jag desperat önskar ska få hända hos mig.

Det här ögonblicket har sån enorm betydelse för mig så nu när ja skriver så rinner det tårar som aldrig förr.
Fråga mig vad kärlek är, så är kärlek det man har till sina barn och närheten,tryggheten och allt därtill. Detta är kärlek.
I en enorm obeskrivlig skala.

Jag önskar innerliggen att jag kan få en natt där jag får söva mina barn, lyssna och titta till dom på natten och främst, få vakna upp av deras kärlek och närhet.
Få ge dom frukost och mysa.
Precis som en mamma ska få.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av bianca jögimar - 2 oktober 2019 14:36


Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 16:06

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 11:25

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 17:44


Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 11:14

[Bild]

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se