Som ja skrev innan, idag va de dags för mollie mys! Idag fick fredrik vara med vid hämtningen och han fick då se hur mason reagerar när han inte får följa med.
Mason och mollie sov när de kom till parkeringen så f.hemspappan fick väcka mollie och då vakna mason till.
Så fort hans ögon fick syn på mig så lyste han upp som en sol. Han knäppte upp bältet och ville följa med oss.
F.hemspappan va snabb med att knäppa dit bältet igen o ja fick ännu en gång neka grabben att följa med. Och man såg verkligen besvikelsen och man märkte den då han inte ville säga något eller ens ge en slängpuss..

Iallafall, när mollie och vi sagt hejdå så gick vi förbi lekparken. Som vanligt vill hon gunga de första hon gör för att sen få fart på benen haha!
Blev en stund ute innan vi gick in för att äta lite mat och busa.
Efter en stund när maten va smällt så tog vi med oss lite leksaker ut som hon fick bestämma. Perfekt väder hade vi med så dagen vart helt perfekt!
Tog väll 1timme innan hon tröttna på att vara ute så då släpa vi in allt igen för o hitta på massa annat bus.

Dessa 3timmar hinner man knappt nånting på.. precis när barnen börjar bli trygga och vill göra massvis så måste man avbryta fint för att meddela det är dags att gå till bilen.
Så nästa gång ja får träffa mina barn så är det 6timmar och jag hoppas vi får massa kul o bus och massvis med mys.
Framför allt att klockan går sakta..

Nu när mollie åkte så sugs all energi ifrån mig. Det är leksaker spridda lite varsom och det är disk o gud vet vart sanden ligger utspridd från lekparken.
Föe imorgon kommer de inga barn och inte flera dagar efter det. Så de känns helt meningslöst och städa upp men samtidigt får ja sån ångest av att se deras leksaker med vetskapen att de dröjer 13dagar tills de kommer hem igen.

Så nu är jag nerslängd i soffan och det ända man kan höra det är klockan och mina hjärtslag. Så tyst är det och inte på ett skönt sätt..
Ända gången tysnad är skönt det är när man hör sina barn andas när de sover.

Men nu kommer de några bilder ifrån helgen.

Jo så här är det.
Natten bestod av massa ångest och när den väll la sig så börja armen/handen bråka.
Slog i handleden för 1vecka sen och jag grät så ja trodde de va brutet.
Dagen efter hade värken lagt sig så tänkte inte så mycket på de förutom att de gjorde ont vid beröring.
Idag, 1vecka senare är de fortfarande ett riktigt tydligt blåmärke och nu har ja fått stickningar i fingertopparna och kramper i handleden upp på undersidan av underarmen. Huden blev så öm så ja trodde de skulle spricka när ja rörde vid den..

Men nu är natten över och nu försöka koppla ifrån smärtan för mollie kommer strax!

Nu har det gått 14månader då ja fått träffa barnen varannanhelg.
Snart 5månader sen då det utökades med 1h.

Denna umgänge med de stora, de bara flög förbi. Mimmie hinner inte ens göra de hon vill utan att ja måste göra henne besviken med att umgänget är slut.

Men iallafall, denna gång hann vi cykla, vara i affären o kolla runt, mimmie hjälpte till o laga pannkakor och en massa spring på toa med mason som nu tränar på att bli blöjfri.
Han lyckades bajsa med och ja tror vi alla 3 blev överlyckliga haha!

Nästa gång har jag äran att ha dom 6h och då blir det hos mormor och med moster!
Så dom kommer bli tok nöjda!

Och ja, ja är vaken skit sent för jag har sån ångest o saknar mina barn.