Suttit och gråtit i flera dagar.
Kan inte sluta gråta.
Biter ihop offentligt men hemma slutar de aldrig. Varför tar aldrig tårarna slut?

Hur kan man leva med den informationen ni haft över året?
Låtsas som inget.
Umgåts dagligen.
Nu kan jag inte titta på er utan att börja tänka.

Vad var de för fel på mig?
Varför mot mig?

Frågorna tar aldrig slut.
Smärtan ökar varje gång ja blir påmind.
Ångesten är enorm.
Huuur?

Jag trodde ja betydde något.
Att jag va älskad och omtyckt.
Men tydligrn va allt bara en lögn.

Jag har levt en lögn.
Känns som halva mity liv är en lögn.
Bara blivit utnyttjad och utsatt.
De här slår allt med häst längder.
Mår så illa.

Inget kommer vara sig desslik.
För 2 dumma. Otroligt dumma val.
Som ni gjort.

Nu ska ja fortsätta va i min bubbla av ångest och tårar.
För de finns ändå ingen som bryr sig om mig.