I fredags fick vi träffa barnen. Denna gång va vi hemma hos fosterfamiljen.
De va jätte fint väder och barnen va glada.
Hoppade studsmatta o lite bandy med Mason. Mollie satt o åt lite och följde med mig o spela fotboll med mimmie.
Fredrik frågade om de kunde gå på barnens dag på intermilia skolan o de kunde de en snabbis innan de skulle iväg på lördagen.

Så i lördags träffa manbarnen igen fast bara 1 timme innan de skulle vidare på kalas.
De va super mysigt o roligt!
De större åkte karuseller och mimmie visa sin tuffa sida o red på en ponny. Modig flicka man har!!

Mollie va både med mig o Fredrik o tittade runt lite.
O Barnen fick en varsin leksak hem.

När man kom hem så va kroppen urladdad. Mådde psykiskt hemskt o ville bara försvinna.
Efteråt känns de så fruktansvärt.
Att veta att de dröjer ett tag innan man får se dom.

Men jag vet att mina små busar här det bra!

Igår kväll så somna ja vid 01. Tiden..
O när fan vakna man?
Jo, 18.40
Kroppen är helt slutav all stress och omedveten stress.
De här behövde jag!
Men, nu måste ja lyckas somna för imorgon får jag träffa barnen igen.
Som ja längtar!