Imorgon, den 6 juni klockan 16.00 är det 1 månad sen socialen och polisen kom in på gården.
1 månad sen jag släppte mina barn till myndigheten.
Jag ville bara slå ihjäl dom.
Men samtidigt förneka ja för mig själv att detta inte är sant.
Tänkte för mig själv.
Måste de ha poliser med uniform med sig, mitt på gården. Mitt på ljusa dagen.
Den dagen skulle mimmie ha kommit. Men de gjorde hon aldrig.
Istället försvann mina andra barn.

Varje gång jag blundar ögonen så ser jag allt om och om igen.
Känner smärtan mer och mer för varje dag.
Medicinen jag har fått hjälper inte.
Men bara o stå ut.
Har flertalet gånger tänkt o ta livet.
Antingen överdosera rejält eller hänga mig själv.
Men för varje dag blir ja mer övertygad om att de andra alternativet är mer lockande.
Har redan överdoserat 1 gång innan.
De sluta med psyket 2 veckor.

Ja mår ständigt illa.
Ont i bröstet varje dag av sån ångest.
Blivit känslig för allt för ja är så nedbruten.
Vet inte vartja ska vända mig när ja mår som sämst utan o få skit av någon.

Ingen kan förstå min smärta.
Som ja har kämpat mot socialen i flera år. O att de fick igenom ett lvu gör mig så arg.
Men oavsett hur mycket ja vill ge upp så gör ja inte det.
Oavsett hur mycket ja behöver en paus från allt så går de inte.
Detta är verkligheten och dom har vunnit över mig.

Men jag vet.
Jag vet att ja är en bra mamma somälskar sina barn mer än någonting.
MINA barn.
Ingen annans. Det är MINA barn o kommer ALLTID vara det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

[Bild]