Okej.
Nu så berättar jag sanningen.
Min älskade prinsessa mimmie flyttade hem den 6 augusti 2015.
Allt va helt underbart tills vi märkte en beteende förändring och att hon inte mådde bra. Så den 22 Januari 2016 fick hon flytta tillbaka där hon bor än idag.
Under den här tiden bodde Mason och mollie hos mig.
Men den 6 Maj vändes mitt liv upp och ner.
Vi va ute på gården och lekte med moster o hennes pojkvän.
Plötsligt kommer både socialen och polisen in på gården.
De är där för o hämta mina barn.
Där o då försvann livsglädjen och mitt liv va helt värdelöst.
Fick packa lite saker till barnen sen gå till parkeringen och säga hejdå.
Helt sjukt.

Tack till vården som hjälpt mig ohjälper mig än idag att komma över de här traumat.
Tack till svärmor o alla på Fredriks sida. Tack till mamma o min syster o hennes pojkvänn.
Och tack till världens bästa kompis!

Men än ger jag inte upp.
Jag ska ha mina barn hemma igen.
Håller huvudet högt o hoppas på de bästa i kammarrätten.
För jag älskar mina barn och jag vet att de mår bra med mig o ja gör allt för dom.