Direktlänk till inlägg 29 mars 2015
Barnen åkte för en stund sen.
Samma känsla varje gång.
Vill bara slänga mig ner på marken och gråta.
Den hemska smärtan, att få se sitt kött och blod åka iväg och vänta så länge på att få se dom igen..
Vill ge upp.
Men för barnen så kämpar jag. Varje dag!
Varje gång de åkt står ja o tittar in i deras rum. Lukta på deras kläder eller bara gosa med deras täcken. Ja behöver deras närhet.
Deras glädje, nyfikhet, allt.
Känner på mig att inom kort kommer ja bryta ihop. All stress tar på mig.
Börjar gå ut över andra.
Jag vill inte det.
Vill att alla ska vara glada och nöjda..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 |
31 |
||||||||
|