everydayisamiracel

Direktlänk till inlägg 29 mars 2015

ensam hemma, igen.

Av bianca jögimar - 29 mars 2015 19:15

Barnen åkte för en stund sen.
Samma känsla varje gång.
Vill bara slänga mig ner på marken och gråta.
Den hemska smärtan, att få se sitt kött och blod åka iväg och vänta så länge på att få se dom igen..
Vill ge upp.
Men för barnen så kämpar jag. Varje dag!

Varje gång de åkt står ja o tittar in i deras rum. Lukta på deras kläder eller bara gosa med deras täcken. Ja behöver deras närhet.
Deras glädje, nyfikhet, allt.
Känner på mig att inom kort kommer ja bryta ihop. All stress tar på mig.
Börjar gå ut över andra.
Jag vill inte det.
Vill att alla ska vara glada och nöjda..

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av bianca jögimar - 2 oktober 2019 14:36


Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma. Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite. Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa p...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 16:06

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning. Men en av de bästa besluten jag tagit. Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käk...

Av bianca jögimar - 29 september 2019 11:25

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund! Blev en kväll med vänner senare! ...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 17:44


Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en. Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut. För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista grav...

Av bianca jögimar - 24 september 2019 11:14

[Bild]

Ovido - Quiz & Flashcards