Usch vilken jävla seg dag. Vart vaken sen halv 7 typ och kämpat med att vakna till.

Idag har jag små plockat och städat.
Tvätten är igång o snart ska man fixa käk.
Vad som händer idag de är oklart.

Men ah, ska knalla iväg till affärn o köpa nått gott.

Helt sjukt vad folk orkar säga emot och påstå att jag är en värdelös mamma

Att sitta där, med barnens biologiska pappa, socialen och barnens advokat, som alla dessutom är emot mig, är psykiskt jobbigt.
Att sen höra att R tror de kommer uppstå konflikter när de flyttar hem är idioti.
Jag har ingen anledning.
Men om man ska vara sånn o snoka i mitt liv på instagram sen berätta de till socialen då kan man vara ärlig och stå för de o iallafall säga hej. Vara en vuxen människa.
Och sen att sitta o smutskasta mig, vad är du? 11? Herregud säger jag bara.

Blev riktigt förbannad på familjehemmet som nu sitter o snackar skit om mig.
Att barnen inte badar/duschar.
Mason får inte sin medicin.
Jag gav honom ALDRIG medicin när han hade bricanyl.

Asså va?!

Skulle jag seriöst utsätta mitg kött o blod för sånt? Vad i helvete tjänar ja på o låta han bli sjukare?!
Samma som mimmie.
Hon har ingen bilbarnstol när familjehemmet är ute på vägarna.
DET SKA MAN ANVÄNDA MINST UPP TILL 4 ÅR FÖR NACKEN ÄR INTE TILLRÄCKLIGT STARK FÖR ATT KLARA SIG OM MAN HAMNAR I EN OLYCKA.

Och påstår man att ja inte ser till barnens bästa skulle ja för i helvete inte reagera på att hon inte har en bilbarnstol.

3 timmar tog iallafall rättegången.
Och ja hoppas innerligrn de går bättre för mimmie nu o att mason inte får lvu.
Annars fortsätter ja kriga, men ännu hårdare.


Det är mina barn.
Ja som sköter dom.
Inte socialen eller rasmus.

Jag och deras bons pappa.