everydayisamiracel

Senaste inläggen

Av bianca jögimar - 2 oktober 2019 14:36

Busskortet har gått ut och inte fått pengar att köpa nytt så nu är man fast hemma.
Kan inge göra mer än att vänta på att de kommer in så för att fördriva tiden så städar man och målar lite.
Inte för det är roligt o städa men kan lika gärna passa på..
Ikväll kommer gubben hem en stund så det blir ju trevligt iallafall!

ANNONS
Av bianca jögimar - 29 september 2019 16:06

Från att leva ensam, att bo med dåvarande bästa vänn, leva ensam och nobba min bästa vänn till att nu plocka upp hans ägodelar. Det är en omställning.
Men en av de bästa besluten jag tagit.
Så idag åkte han tillbaka till jobbet ett par dagar, käkat muskelavslappnande för att orka ordna hemmet utan krämpor resulterade i att jag nu, 7 månader senare tar tag i loftet och rensat.
Det som återstår nu är att lyckas få skiten till tippen, eller börja med att källsortera det. Men då vill ja ha hjälp av gubben då de är massvis av skit sen 10 år tillbaka som ska slängas.
Varför samla sånt nu när livet startar om på nytt?

Nu ska hans saker på plats och hemmet ska städas så det inte ser ut som ett bombnedslag då jag skiter i städandet när han är hemma så vi får mer tid tillsammans.

Men veckan har varit helt okej!
Läkaren i måndags som konstantera en inflammation i muskelfästet, en remiss till magnetröntgen o tid är fixad, träffat mina barn och fått pussa alla tre. Hunnit träffa en efterlängtad vänn med efter 6 månader.
Och haft ensamtid med karlen min.

Blev en sväng till zinkgruvan/mariedamm för att övningsköra med min alldeles egna bil.
Denna gång gick det bra, humöret va bra och massa träning gör en gott.

Nu ska jag plocka/rensa och så hoppas jag till gudarna att jag inte överanstränger mig tills imorgon.

Min egna lilla pärla som ja ska behandla med ren kärlek!

ANNONS
Av bianca jögimar - 29 september 2019 11:25

Mollies pappa hittade oss i stadsparken och lekte en stund!

Blev en kväll med vänner senare!

Av bianca jögimar - 24 september 2019 17:44

Trött, ont, psykisk ohälsa, omhändertagna barn. Ja livet leker med en.
Den största boven i detta är nog all smärta jag har. Varje dag. Dag in, dag ut.
För snart 2år sen fick jag veta om min tumör. För 4 år sen börja kroppen ge upp efter sista graviditeten.

Ja, för 4år sen börja min kropp ge upp.
Ständigt ont i rygg och höfter.
Detta har nu spridit sig till mitt ben.
Mitt ben är bortdomnat 6 av 7 dagar.
Det krampar, känsel bortfall, inflammation i musklerna. Gått hos sjukgymnast 1år utan framsteg. Smärtan vandrar mellan höft och fot och så håller det på. Detta kan slå ut mig flera dagar efter ansträngning och jag orkar inte mer. Här om dagen träffa jag en läkare, en jätte trevlig som lyssna på mig. Han undersökte mig noggrant. Så nu väntar jag på magnetröntgen. Visar det inget ska jag få träffa en neurolog.
För mitt liv kan inte vara så här, ja är bara 24.

Men livet för med sitt gott med.
Köpt bil, körkort snart och min underbara familj och vänner pch mina barn.

Jag kämpar på med ett leende, trotts tuffa dagar.

Av bianca jögimar - 24 september 2019 11:14

[Bild]

Av bianca jögimar - 29 augusti 2019 16:01

För en vecka sen tog jag mig modet att väga mig. Passade på när jag va onykter.
Visste att ja vägde mycket men inte såpass..
Så, nu är kosten ändrad.
Mindre potioner och nyttigare.
Redan minus 4kg. Så detta känns riktigt motiverande! Självklart "lyxar" jag till det med men inte alls lika ofta.
Men ja kämpar på! Hungern finns där, men med regelbundna tider så flyter de på rätt okej.

Av bianca jögimar - 23 juli 2019 15:59

Nya tider, ovant och främmande.
På gott och ont.
Som ni kanske vet (iaf de flesta) så har jag och min familj levt med missär och våld.
Det har format oss till de individer vi är.
Vissa mår ok vissa mindre ok.

En av oss mår inte alls bra pga vår uppväxt. All misär och all våld har uppfostrat en människa som saknar båda fötterna på jorden.
En under bar människa som har sökt hjälp från barndomen men blivit frånstött.

Att växa upp med våld är inget jag önskar någon. En av oss har blivit riktigt utåt agerande, närmare en fara för samhället ibland. Men sånt sker när myndigheter inte tar en på allvar i ung ålder.
Jag däremot har haft ajälvskadebeteende.
Skadat mig själv fysiskt men också psykiskt.
Men jag är faschinerad hur lugn ja är som person.

På måndag är det en ny början.
Min älskade syster har äntligen fått plats på behandlingshem där hon ska få hjälp med sitt mående,tankar och handlingar.
Och jag är så stolt att hon kämpat på egen hand tillsammans med myndigheterna för att få denna plats.
Närmare 7h bort i landet med bil, minimal chans att ses pga ekonomi men ja kommer stötta i alla väder.
Så denna vecka ska ja tillbringa all min tid ja kan med henne o familjen.
Sen är det starten på något nytt.

Jag älskar dig syster! Keep on fighting!

Av bianca jögimar - 21 juli 2019 14:15

Det har varit en amazing helg. Massa folk, massa barn och mycket kärlek.
Ja helt underbar.

I lördags kom barnen hit.
Hämtade morsan och syrran på morgonen o handla lite innan man kom hem o invänta kidsen.
Sussie kom förbi med sin lilla och vi alla drog en sväng till hökasjön där de blev bad och lek.
Sen drog vi hemåt där vi mötte upp Mimmie!
Va såå kul att min stora tjeja ville komma förbi när de bjöds på tårta o bakelse.

När barnen drog så drog vi också till stan, blev lite subway i tidsväntan då det blev bio.
Lejonkungen såklart och den va jätte bra!!

Somnade rätt sent o väckte gubben 10.30 så blev frukost o glott på Bron tills nu då han va tvungen att dra iväg för att påbörja ny arbetsvecka. Tyst, ensamt och tråkigt nu.

Men tvätten är igång, dra fram dammsugaren och försöka städa lite så denna söndag går smidigt förbi.

Samma gamla vanliga imorgon, möte och ärenden.. börjar bli smått drygt men vafan, måste är ett måste...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se